Fotogrammetri med drönare: grunderna för 3D-kartor

Fotogrammetri är tekniken att bygga 3D-modeller och kartor från många överlappande drönarbilder. Nyckeln är hög bildöverlappning, jämnt ljus och en planerad flyglinje, så att programvaran kan matcha punkter mellan bilderna.

Den här guiden går igenom grunderna, planeringen och de vanligaste felen. Uppdaterad 2026.

Vad är fotogrammetri egentligen?

Fotogrammetri innebär att du tar många bilder av ett område från olika vinklar och låter en programvara räkna fram var varje punkt ligger i tre dimensioner. Genom att jämföra samma detalj i flera bilder skapas ett punktmoln som blir grunden för en 3D-modell eller en måttriktig karta, en så kallad ortofoto.

Tekniken används för allt från takinspektioner och byggplatser till kartläggning av mark. Resultatet blir bara så bra som bildunderlaget, vilket gör planeringen avgörande.

Hur mycket ska bilderna överlappa?

Överlappning är det viktigaste tekniska valet. Programvaran behöver se samma punkt i flera bilder för att kunna beräkna dess läge. Ett vanligt riktmärke är:

Framåtöverlappning längs flyglinjen på ungefär 70 till 80 procent.
Sidöverlappning mellan linjerna på ungefär 60 till 70 procent.
Ännu högre överlappning för komplexa objekt som byggnader.

För låg överlappning ger hål i modellen. Kontrollera vilka värden din flygapp eller programvara rekommenderar, eftersom de kan skilja sig åt.

Hur planerar du flygningen?

De flesta använder en flygplaneringsapp som automatiskt flyger ett rutmönster över området. Ställ in:

Flyghöjd, som avgör detaljnivån och hur stort område varje bild täcker.
Överlappning framåt och i sidled.
Kameravinkel, ofta rakt nedåt för kartor och snett för 3D-modeller.
Jämn hastighet så att bilderna inte blir suddiga.

Flyg gärna två uppsättningar för byggnader, en med kameran nedåt och en med snedställd vinkel, så fångar du både tak och fasader.

Innan du flyger ett uppdrag åt någon annan bör du kontrollera vilka regler som gäller, och du kan repetera dem med proven på dronexamine.

Vilka inställningar ger bäst underlag?

Skarpa och jämnt exponerade bilder är a och o. Följ dessa punkter:

Håll ISO lågt och en slutartid som fryser rörelsen.
Använd jämnt ljus, gärna lätt molnigt, för att undvika hårda skuggor.
Fotografera i RAW om programvaran stödjer det, för mer detaljer.
Håll en konstant flyghöjd över hela området.

Läs gärna vår guide om kamerainställningar för flygfoto för mer om exponering. Hårda skuggor och skiftande ljus förvirrar matchningen och försämrar modellen.

Vad gör markstödpunkter för nytta?

För uppdrag där måtten måste stämma exakt använder man markstödpunkter, så kallade GCP. Det är tydligt markerade punkter på marken vars exakta koordinater du mäter in separat. Programvaran använder dem för att förankra modellen i verkliga koordinater.

Utan stödpunkter blir modellen ändå måtträtt i sig själv, men den geografiska placeringen bygger enbart på drönarens GPS och blir mindre exakt. Behöver du hög noggrannhet, planera för stödpunkter från början.

Vilka fel är vanligast?

Nybörjare stöter oftast på samma problem:

För låg överlappning som ger hål i modellen.
Skiftande ljus mellan bilderna.
Suddiga bilder från för hög hastighet.
Reflekterande ytor som vatten och glas, som är svåra att matcha.
Vind som gör att bilderna inte tas där de planerades.

Vinden påverkar både bildläge och skärpa. Läs vår guide om att flyga i vind innan du planerar ett större kartläggningsuppdrag.

Vad händer med bilderna i programvaran?

När bilderna är tagna gör programvaran jobbet i flera steg. Först matchar den gemensamma punkter mellan bilderna och räknar fram var kameran befann sig vid varje bild. Sedan bygger den ett tätt punktmoln, därefter en yta, och till sist lägger den drönarbilderna som textur ovanpå.

Resultatet kan bli olika produkter beroende på behov:

Ett ortofoto, alltså en måttriktig bild rakt uppifrån.
En höjdmodell som visar terrängens form.
En 3D-modell som du kan vrida och mäta i.

Beräkningen är krävande och kan ta lång tid på en vanlig dator, särskilt vid många bilder. Kontrollera vilka systemkrav din programvara anger innan du satsar på ett stort projekt.

Hur väljer du rätt flyghöjd?

Flyghöjden styr detaljnivån, ofta uttryckt som markupplösning, alltså hur många centimeter varje bildpunkt motsvarar på marken. Lägre flyghöjd ger skarpare detaljer men kräver fler bilder och längre flygtid, medan högre höjd täcker mer på kortare tid men med grövre detaljer.

Tänk igenom detta innan du planerar:

Bestäm vilken detaljnivå uppdraget kräver.
Väg detaljnivån mot hur stort område du hinner flyga på tillgänglig batteritid.
Håll samma höjd över hela området för jämnt resultat.
Respektera den tillåtna maxhöjden i öppen kategori.

Kom ihåg att höjdgränsen i öppen kategori gäller även för kartläggning. Kontrollera den aktuella maxhöjden hos Transportstyrelsen om du är osäker.

Vanliga frågor

Vilken drönare behöver jag för fotogrammetri?

De flesta moderna drönare med bra kamera fungerar för grundläggande fotogrammetri. Kontrollera att den kan flyga automatiska rutmönster via en planeringsapp.

Hur många bilder behövs?

Det beror på områdets storlek och önskad detaljnivå, men det handlar ofta om hundratals bilder. Hellre för många med god överlappning än för få.

Kan jag flyga fotogrammetriuppdrag utan tillstånd?

Det beror på var och hur du flyger. Grundreglerna för öppen kategori gäller, men kommersiella uppdrag eller känsliga platser kan kräva mer. Kontrollera hos Transportstyrelsen.

Varför blir min modell full av hål?

Vanligaste orsaken är för låg bildöverlappning eller skiftande ljus. Öka överlappningen och flyg i jämnt ljus.

Nästa steg

Planera en liten testflygning över ett enkelt område och prova överlappning och flyghöjd innan du tar ett skarpt uppdrag. Vill du säkra att du flyger inom reglerna kan du öva med proven på dronexamine.